Cosmo Travel: All-inclusive till Mars år 2225

Min roll

Som en drivande och faciliterande del i gruppen ansvarade jag för att planera och strukturera vårt gemensamma arbete. Jag jobbade främst på tjänstens hjärta och nav: startsidan, footern och logiken kring “AI-blackboxen”. Trots att vissa av mina specifika flöden behövdes väljas bort i det slutgiltiga scopet, arbetade jag aktivt med att knyta ihop de andras designlösningar för att hålla en röd tråd och en konsekvent visuell identitet genom hela tjänsten. Jag visar gärna exempel på den iterativa processen och “före/efter”-arbetet vid en personlig genomgång.

Jag gjorde även en egen itereringsom du hittar längst ner på sidan.

Intervjuerna visade att äventyr lockar människor i alla åldrar, men att innebörden av ”äventyr” varierar. De bekräftade också att trygghet är den enskilt viktigaste faktorn.

Målgrupp

Vi tog fram några resepersonas utifrån resultaten av användarintervjuerna som senare låg till grund för resepaketens beskrivningar. Vi såg också återkommande teman och tre tydliga personlighetstyper inom målgruppen. En av typerna var Mellantypen, en resenär som söker nya upplevelser men under ordnade former. Detta fick representera vår målgrupp när vi gjorde en empatikarta och en kundresa för att förstå användarens behov och utmaningar.

Designbeslut & avgränsningar

Vi hade tre ganska stora och övergripande avgränsningar att förhålla oss till i det här projektet:

1. Välbekant teknik. Vi utforskade allt från hjärnchip till hologram och hade väldigt roligt när vi föreställde oss hur bokning såväl som resan skulle kunna se ut. (Spacewalk på rymdskeppets skrov, någon?) Men för att testpersonerna skulle kunna relatera till en rymdresa idag valde vi att behålla mobilformatet, trots att tekniken om 200 år lär se helt annorlunda ut.
2. Trygghet framför spektakel. För att vår prototyp skulle kunna vara testbar var det nödvändigt att våra testpersoner kunde leva sig in i scenariot trots att de lever i en tid då en charterresa till Mars är otänkbart. Vi prioriterade att identifiera och lösa användarnas rädslor och painpoints framför att designa futuristiska “häftiga” funktioner.
3. Fokuserat scope: Vi avgränsade oss från den totala kundresan (CX) till att enbart polera själva bokningsverktyget, för att kunna testa användbarheten på djupet.

Prototypen

Som en del av ett team på fyra arbetade jag med att ta fram en upplevelse som kändes både futuristisk och trygg. Vi valde att göra vår AI-guide till en “blackbox” för att istället kunna lägga fullt fokus på att polera bokningsflödet och den visuella kommunikationen.

• Grafisk design: Vi skapade ett visuellt manér inspirerat av 50-talets rymdestetik – en blandning av retro och nutid som testarna beskrev som en “Join the Navy-vibe”. Färgval och typografi valdes medvetet för att inge stabilitet i en annars extrem kontext.
• Informationsdesign: Här lade vi stort fokus på att göra det komplexa begripligt. Genom att införa ”restidssäsonger” (ett begränsat antal fasta turer per år snarare än att kunna boka resa när man vill) och en tydlig hierarki på startsidan kunde vi hjälpa användaren att navigera i ett scenario som annars kan kännas övermäktigt.
• Interaktionsdesign: Vi fokuserade på att skapa tydlig breadcrumb och feedback vid interaktion i bokningsflödet. Genom att prioritera användbarhet i varje knapptryck förvandlade vi bokningsprocessen från en osäker rymdfärd till en upplevelse som kändes lika trygg som en vanlig tågresa.

Det var en utmaning att arbeta i utbildningens första grupparbete samtidigt som vi
fortfarande lärde känna varandra. Min viktigaste lärdom var att “trust the process”, både inom samarbetet och i designprocessen. Jag lärde mig vikten av att våga prioritera bort spektakulära idéer, som rymdpromenader, till förmån för en stabil och trygg användarupplevelse. En av mina personliga favoritinsikter var hur vi genom “vända dåliga idéer”-metoden lyckades skapa ett koncept för rymdbalkonger som faktiskt kändes både teoretiskt genomförbara och magiska för användaren.

Teamet