Cosmo Travel: All-inclusive till Mars år 2225

Utmaningen

Tänk om kommersiella rymdresor var en verklighet? I det här projektet gjorde vi ett tankeexperiment: hur ser digitala verktyg ut om 200 år? Vi utforskade allt från hjärnchip till hologram, men landade i en avgörande avgränsning. Från början tittade vi på hela upplevelsen (CX) – allt från resepaket och träning inför avfärd till hur boendet på Mars skulle se ut. Men för att våra testpersoner skulle kunna relatera till en “charterresa” valde vi att behålla mobilformatet och fokusera helt på själva bokningsverktyget. Vi ville testa känslan av äventyret, inte förvirra med teknik som ännu inte finns.

Researchen

Intervjuer med åtta äventyrare bekräftade vår tes: rymden lockar, men rädslan för det okända är stor. Vi skapade en estetik inspirerad av 50-talets rymdestetik blandat med Doctor Who – en stil som våra testare beskrev som en blandning av “Starship Troopers” och en “Join the Navy-vibe”. Trygghet blev vårt viktigaste ledord.

Heuristisk analys: Tryggheten sitter i detaljerna

Vi gjorde en heuristiska utvärdering som visade att trygghet kräver visuell feedback. Vi insåg att vi saknade tydliga stegräknare och feedback på knappar, vilket skapade osäkerhet. Det gav insikten att användbarhet inte är något man lägger till sist – det är grunden för att en rymdresa ska kännas lika trygg som en tågresa.

För att förstå vår målgrupp skapade vi en Empathy Map baserat på personlighetstypen ”Mellanting” som vi identifierade i användarintervjuerna.
För att få översikt av alla möjliga steg som vi ville visa i vår prototyp i första iterationen. Flowcharts av våra utvalda funktioner, de som kräver mest trygghetsskapande.
Vi tog fram några resepersonas utifrån resultaten av användarintervjuerna. Dessa låg senare till grund för texterna om resepaketen.

Roll & beslut

Som en del av ett team på fyra arbetade jag mycket med informationsdesign och “UX-distillation”. Vi valde att göra AI-guiden till en “blackbox” för att istället polera bokningsflödet. Ett litet men viktigt grepp var att införa “restidssäsonger” i bokningsflödet – en detalj som uppskattades av testarna för att den kändes både begriplig och inspirerande.

Reflektion

Det här var mitt första stora grupparbete och min viktigaste lärdom var att “trust the process”. Genom att våga välja bort det mest spektakulära och istället fokusera på användarens trygghet och kognitiva belastning, skapade vi en tjänst som kändes både spännande och realistisk.

UX-fördjupning: Cosmoskolan & Research

I nästa steg fördjupade jag mig i Cosmoskolan – en pedagogisk hubb för resenären. Här får användaren lära känna solsystemet genom en målande historisk tidslinje och interaktiva planetvyer. Jag la stort fokus på tillgänglighet genom olika ljudlägen; man kan välja AI-uppläst fakta, stämningsfulla ytljud från planeterna eller tyst läge. Genom dragspelsmenyer och “chunkade” texter sänks den kognitiva belastningen, medan AI:n anpassar tonaliteten efter vem som lyssnar. Jag utforskade även hur hälsokontroller kan integreras mer flexibelt, där användaren själv styr när och hur testerna genomförs via AI. Det handlar om att förvandla nödvändig research till en lustfylld del av äventyret som bygger upp förväntan inför resan.

Det etiska experimentet: Den “snälla” säljaren

Som ett etiskt experiment vände jag på steken och designade för “Dark Patterns”. Jag lät AI:n agera som en manipulativ säljare som utnyttjar användarens beteende för att styra priser och merförsäljning via FOMO och dold reklam. Genom att analysera hälso- och journaldata skapade jag en falsk trygghet som egentligen bara drivs av vinst. Experimentet blev en viktig ögonöppnare kring vikten av transparens och integritet – särskilt när gränsen mellan hjälp och manipulation suddas ut i framtidens digitala tjänster.